Att rädda eller inte rädda!
Titta vad jag har hittat, mamma!
Vare sig det är en fågelunge, harunge, igelkottsunge eller annat vilt djur har barn en förmåga att hitta vilda djurungar. Över hela landet producerar nu naturen djurungar som inte flyttar på sig när människor kommer nära. Viltrehabiliterarnas riksförbund i Sverige (KFV-Riks) får under vår och sommar massor av telefonsamtal och förfrågningar om ”övergivna” eller påstått ”skadade” djurungar. I många fall har någon redan tagit hand om djurungen, kanske t.o.m. försökt att ge den mat, innan kunnig viltrehabiliterare kontaktats. De allra flesta av dessa djurungar behöver inte mänsklig hjälp. Tvärtom. Vår insats ökar dödligheten. Djurens egna föräldrar är bättre på att ta hand om sina ungar än vad vi människor är. Låt djuren vara om du inte säkert vet att de är övergivna. En del djur matar till och med bara sina ungar någon enstaka gång på natten. Sedan är det förstås ännu svårare för en del att acceptera att en del djurungar måste bli mat åt rovdjur.
De är nästa aldrig övergivna
För att få reda på om en djurunge är övergiven behöver endera föräldern påträffas död, eller så kan djurungen bevakas under lång tid, många många timmar, på kikaravstånd, innan man kan börja bedöma den som övergiven. Så länge människan befinner sig i närheten av djurungen vågar sig inte föräldrarna fram. Det är också en myt att djurungar som människan tagit i stöts bort av sina föräldrar på grund av människolukten. Fåglar (men undantag av gamar) har inte ens ett luktsinne som kan användas för det. Har du tagit i ett djur, även däggdjur, blir det ändå väl omhändertaget av sina föräldrar om du inom kort tid lägger tillbaks det där du hittat det.
Mata inte ihjäl djurungar
Att ge övergivna djurungar mat är inte heller lätt. Djurungarna är oftast ”inställda” på en speciell föda, som deras föräldrar instinktivt vet om. Annan föda blockerar bara tarmen eller tillför inte den näring, vätska, mineraler och vitaminer djuret behöver för att överleva. Djurungen svälter ihjäl eller får fjäder/skelettrubbningar trots att vi tycker vi ger den mat.
Förbjudet
Och sist, men inte minst, det är förbjudet att ta djur, även övergivna, ur naturen under längre tid än ca 48 timmar för andra än de människor som är utbildade och godkända viltrehabiliterare. Straffet kan bli böter på upp till flera tusen kronor. Länsstyrelsen och Naturvårdsverket utfärdar rehabiliteringsgodkännanden efter ansökan. För att bli godkänd krävs att rehabiliteraren har en anläggning och kompetens passande för den aktuella djurarten. Var sådana anläggningar finns i landet kan du hitta på KFV-Riks hemsida eller hos din länsstyrelse. Anläggningen måste finnas färdig, och du måste ha godkännandet innan du får ta in djur. Det går alltså inte att begära tillstånd när man redan tagit in djuret.
Utbildning till viltrehabiliterare
Till KFV-Riks kan du också anmäla dig om du vill gå grundutbildning på 2 dagar för viltrehabiliterare.
Så: Rör inte djurungar i naturen även om du tror de är övergivna. Om du redan har gjort det, lägg tillbaks dem där du hittade dem. Chansen för djuret att överleva är större då.